9. Ulrika Thulin, kommunstyrelsens ordförande (s)

Kommentar

Ulrika Thulin är kommunstyrelsens ordförande för socialdemokraterna. Hon har verkat för en separat flyktingmottagning i Perstorps kommun. Jag blev i augusti 2007 tillfrågad om jag ville göra utredningen och jag sade ja. Utredningen resulterade i fyra dokument och i formen av utredningstext med källförteckning. Jag höll också den nödvändiga kontakten med länsstyrelsen och Migrationsverket. Under våren röstades förslaget om flyktingmottagning igenom i fullmäktige.

Ulrika Thulin och jag hade god kontakt under det här skedet. Dock blev Thulin efter hand allt mer tillknäppt. May Britt Strålfors bad sig mycket illa åt mot mig som hade ett utredningsuppdrag. Jag reagerade mot detta, sökte hjälp och en förklaring hos Ulrika Thulin och kommunledningen. Men utan resultat.

May Britt Strålfors ljög om sina arbetstider och stängde dörren för mig fredagen den 14 september 2007 ( se texten Socialchef May Britt Strålfors i detalj ). En dryg månad senare skrev jag brev till Ulrika Thulin. Jag hade dessförinnan även informerat henne muntligen om Strålfors´ uppträdande. Kopia av brevet:


Till Ulrika Thulin Onsdag 31 okt 2007

Hej Ulrika !


Jag behöver uppgifter från socialkontoret om de flyktingar som
redan har anlänt till Perstorp under 2007 och har schablonersättning från Migrationsverket. Dessa flyktingar ska räknas in i 2007 års antal flyktingar i avtal.

Jag behöver veta:

1) Namn och adress på samtliga personer

2) Ankomstdatum

3) Hur ser socialkontorets avtal med dessa ut ?


May Britt Strålfors låter mig inte gå in till handläggarna Sara Berglind
och Freja Bergerfjäll för att ställa frågor om handläggningen.

Rolf Lundberg har mailat till Strålfors och uppmanat henne att ge
mig de begärda upplysningarna. Hon säger att hon har lämnat
sådana. Detta är fel. Jag har hennes mail plus anteckningar om hennes
agerande. Strålfors lämnar spridda upplysningar men inte mer.

Rolf Lundberg säger att han inte kan göra mer eftersom han inte är
chef över Strålfors. Han ber mig be dig om hjälp. Alltså ber jag dig
att skriva till Strålfors och be henne låta mig intervjua Sara B eller
Freja B.

De uppgifter jag behöver måste beskrivas i en kommande handling
så att mönstret kring flyktingmottagningen idag blir tydligt. Inför en
flyktingmottagning måste vi kunna nå personerna och kunna ge dem
korrekt information och uppföljning.

Yngve Holmqvist


Jag fick inget svar från Ulrika Thulin. Dock träffade jag på henne på kommunkontoret vid flera tillfällen. Och påpekade om brevet jag hade gett henne. Vad tänkte hon göra ? Thulin föreslog att informera Bengt Ingvarsson, socialnämndens ordförande. Jag vet inte om hon gjorde detta. Jag har heller inte frågat Ingvarsson om han fick upplysningarna. Ingvarsson har inte kommit till mig med några frågor.

Jag stötte på Ulrika Thulin igen. Hon sade att Gösta Lindberg ( tidigare kommundirektör ) och ledamot av Företagareföreningen, skulle kunna ta kontakten med Strålfors. Samma mönster som med Ingvarsson: inga besked till mig från Ulrika Thulin. Lindberg har inte kommit till mig med frågor.

Det är svårt att säga om Thulin har tagit dessa kontakter. Det är dock uppenbart att många politiker känner till någonting av ärendet med Strålfors.

Onsdagen den 13 februari 2008 satt jag som flyktingutredare med på ett möte med kommunstyrelsens arbetsutskott i en uppföljning av flyktingutredningen. Här närvarade kommundirektör Rolf Lundberg, Ulrika Thulin, Arnold Andreasson (c), Sven-Erik Sjöstrand (v), assistent Cecilia Håkansson och Bun-chefen Göran Olsson. Jag påpekade högt, tydligt och välartikulerat för samtliga att May Britt Strålfors hade begått fel som hindrade flyktingutredningen. Jag beskrev felen i detalj. Hur Strålfors vägrade släppa in mig till socialsekreterarna för att ställa frågor. Hur Strålfors ville stänga dörren. Hur hon ljög om sina arbetstider, uppenbarligen för att slippa mig. Jag yrkade på hjälp av de närvarande, som flyktingutredare.

Reaktionen blev denna: några av de närvarande tittade på mig, andra tittade ner i bordet. Samtliga teg. Ingen reaktion, inga svar. En vältalig tystnad som man enkelt drar sina slutsatser av. Ingen ville säga något eller engagera sig. Flera av de närvarande visste något om saken. Varför inte visa intresse, när jag tog upp saken ? Mina vädjanden ledde inte till några åtgärder från de närvarande. Jag uppfattade situationen som mycket obehaglig och kränkande. Jag behandlades som luft i ett besvärsärende.

Och så meddelar Rolf Lundberg, kommundirektör i Perstorps kommun, sin avgång. Det sker på ett möte för kommunförvaltningens personal i slutet av mars 2008. Helsingborgs Dagblad rapporterar om saken den 28 mars. Skälet till Lundbergs avgång säges vara ”flera års motsättningar inom den kommunala organisationen som trots utomstående konsulthjälp inte har kunnat undanröjas”.

( I satsen finns ett syftningsfel - låt oss för allt i världen hoppas att det inte är den kommunala organisationen som ska undanröjas, utan istället flera års motsättningar ! )

Personalmötet hölls i stora sessionssalen. Närvaroantalet var stort. Rolf Lundberg, oklanderligt klädd i blazer och slips, förklarade med dämpad stämma sin avgång. Den nya linje som han hade velat stå för som kommunchef hade inte slagit an i förvaltningarna. Ulrika Thulin höll ett anförande, från ett manus som hon dessförinnan hade skickat till media. Thulins röst stockade sig när hon förklarade att Rolf nu skulle sluta. Men att det skulle kunna finnas en möjlighet för honom att fortsätta på annat sätt, till exempel som kommunjurist.

Blev det diskussion och frågor ? Ulrika Thulin undrade och lät blicken vandra över auditoriet. Nej, ingenting. Själv teg jag. Jag postade därefter ett diskussionsförslag till Ulrika Thulin och Myrthel Sjöström och bad om deras reaktioner inför ett diskussionsmöte som skulle hållas den 4 april. Till saken hör naturligtvis också att vågorna gick höga bland folk på orten. Arga ord både i affären och på lokaltidningarnas insändarspalter. Det allra mesta riktat mot Lundberg som utmålades som en myglare och maktfullkomlig person. Diskussionsförslaget kommer här:


>>> Yngve Holmqvist 04/03/08 1:50 >>>
Tors 3 april -08:

Hej Ulrika och Myrthel !

Jag skrev ner några punkter som kunde vara värdefulla
i en öppen diskussion imorgon fredag.

Bifogas.

Med hälsning Yngve H



torsdag 2008-04-03

Hej Ulrika och Myrthel !

Här är några synpunkter för diskussionsmötet fredag 4 april.
Se det gärna som ett PM.

· En politiker kritiserar, via media ( här lokalradion ), en
känd tjänsteman som har meddelat sin avgång.
Kritiken uppfattas som osaklig, fräck, kränkande
eller annat.

Frågan är alltid öppen och hårda ord haglar tätt överallt i olika
sammanhang i media. Ha en talesman som bemöter kritik på
ett sakligt sätt. Ge svar på tal med fakta. Detta tar udden av
antydningar och otrevliga omdömen. Saklig debatt !

· Perstorps kommun är en offentlig förvaltning, bekostad
med skattebetalarnas pengar. Kommunförvaltningen har
alltid att redovisa inför allmänheten – att sköta sina
uppgifter öppet och i bästa samförstånd med alla.
Tyvärr saknar kommunen idag en fungerande personalpolitik
samt personalvård.
· Tala med varandra – red ut problemen. Dokumentera
dem, utvärdera dem. Sök lösningar i samförstånd med alla.
Diskutera !
· Det finns en rädsla för att tala ut och uttrycka sin åsikter och
kritisera. Ingen ska behöva tro att det tafsas på ens lön
för att man uttalade sig. Eller att man ska bli illa omtyckt av
sina arbetskamrater. Tvärtom ska åsikter uppmuntras.
Det kan föra sammanhanget framåt. Snälla, inte bara detta
okonstruktiva gnällande vid kaffebordet !
· Ömsesidig respekt i alla sammanhang. Det betyder också
att den egna åsikten ska respekteras och tas upp när man
söker en lösning. Hur kritisk den än är. Saklig kritik är bra.
Ta personalens åsikter på allvar.

· Terapeuten Lars Rokkjaer har under lång tid försökt bearbeta
problemen bland chefer i kommunen. Kan han göra något
för övriga personalen ? En samlad verksamhet ?

· Till sist tycker jag att Myrthel Sjöström, vår personalchef,
bör kunna ta samlade grepp med samarbetsproblemen.
Vad anser hon själv ?

Hjärtliga hälsningar Yngve H tel 9173


På mötet den 4 april blev det ingen diskussion. Hela den närvarande personalen teg och väntade på att få resa sig upp och gå. Ulrika Thulin svarade inte på mitt diskussionsförslag. Myrthel Sjöström, nyanställd personalchef, gjorde det. Och hon svarade så här:

Hej Yngve

I Din avslutande punkt ser jag en fråga direkt riktat till mig och min tolkning är att Du förväntar Dig ett svar och svaret är:

Det jag under den korta tid jag tjänstgjort vid Perstorps kommun har jag kunnat konstatera i det jag upplevt är att Kommunen i högsta grad tar ansvar både vad gäller personal och verksamhet.

Såväl kommun som den enskilde medarbetaren har alltid ett ansvar i hur man handlar samt i det som uttrycks och då både i skrift och verbalt. Man har även ett ansvar i det som inte göres och i det man underlåter sig att uttrycka.

Perstorps kommun har tagit och har för avsikt att ta sin del av ansvaret även framöver.

MVH
Myrthel Sjöström


Myrthel Sjöströms epostsvar är intetsägande och klichémässigt. Dessutom på bristfällig svenska. Det ger inga praktiska besked överhuvudtaget. Vad innebär ansvaret ”i det som inte göres” ? Och ”i det man underlåter sig uttrycka” ? Detta ”ansvar” menar Sjöström att Perstorps kommun har tagit och tänker ta ”även framöver”. Rent svammel.

Sjöström kunde lika gärna ha struntat i att svara. Vilket Ulrika Thulin ju hade valt att göra.

Svallvågorna kring Rolf Lundbergs avgång hade inte lagt sig förrän det var dags för Christer Thomassons tilltag mot Gail Bengtsson. Tekniske chefen ger henne ett omöjligt mätuppdrag. Vilket i själva verket är avsett för att platta till henne. Hon som har kritiserat Rolf Lundberg och kommunledningen under lång tid. Gail Bengtssom saknar kunnande för uppdraget. Hon protesterar mot det i media.

Jag lägger mig i saken, därför att det är jag som har gjort merparten av mätningarna på kartmaterialet över kommunens bruksytor. Jag är sakkunnig och det vore till mig Thomasson skulle gå med mätuppgiften. Jag skickade följande epostbrev till Christer Thomasson, Ulrika Thulin, Rolf Lundberg, Bo Nilsson, Ann Persson, Anders Ottosson och Göran Olsson. Alltså till Thomasson och till övriga för kännedom. Jag ville att de övriga skulle se min åsikt. Jag ville se deras reaktioner. Kanske skulle saken kunna klaras upp. Här är brevet:

Måndag 7 april 2008:

Till samtliga adressater: hej

Jag skulle vilja berätta vad jag tycker om den senaste tidens händelser kring kommunen och ge konstruktiva förslag till förbättringar.

· En politiker ( Bo Dahlqvist ) kritiserar kommunens personalsituation i radio. Detta väcker omedelbart upprördhet bland de anställda.

· Gail Bengtsson på Förrådet får helt oförhappandes digra arbetsuppgifter att slutföra på en arbetsvecka. Hon har varken mätutrustning eller utbildning för uppdraget.

· Irriterade reaktioner, missnöje råder. Ilskna insändare i lokaltidningen. En namnlista cirkulerar med budskapet att personalen vill ha arbetsro. Kritiken utifrån ska upphöra.
Jag föreslår att ansvariga på kommunen skapar en
personalkonferens där de anställda får lufta sina åsikter och
gemensamt söka lösningar. Vill inte anställda delta på möten,
kan de förslagsvis besvara en enkät, som är anonym. Denna
konferens ( personalens " riksdag " ) görs permanent.

Problemlösningen sker då internt på kommunen - man talar ut,
man respekterar varandra, man kommer överens om lösningar.
Dess pedagogik är god: man lär sig lyssna till varandras åsikter,
vilka alla respekteras. Detta blir en vana och en tillgång för
alla. Ingen ska känna sig undanskuffad eller osynliggjord på
jobbet.

Att uppmana omvärlden att inte kritisera, via media, är
verkningslöst. Den tar bara på krafterna för alla. Dålig stämning
är ett ont man ska bearbeta med alla krafter.

Perstorps kommun är en offentlig förvaltning
bekostad med skattemedel. Kommuninvånarna är beställarna
och har full rätt att yttra åsikter. Om dessa är nyanserade eller
inte - yttrandefrihetsprincipen gäller alltid.

Personalkonferens i regelbunden form förekommer på många
offentliga förvaltningar och privata företag och är en välkänd
standard idag. Region Skåne använder den, i form av möten
och enkäter, där personalen får berätta hur de uppfattar sin
arbetssituation, sina arbetskamrater, sina chefer och andra
frågor av vikt. Privata företag använder den, ibland på inrådan av
konsulter. Personalens åsikter är en potential, värdefull för
både arbetet och personalens psykiska hälsa.

När det gäller Gail Bengtssons digra och meningslösa uppdrag
att mäta ytor: tekniske chefen Christer Thomasson har beordrat
detta.

Jag tycker att detta är beklämmande, Christer. Du är skyldig
Gail Bengtsson en ursäkt. Hur kan du sätta en uppgift i händerna
på en person som varken har mätutrustning eller har utbildning
för uppgiften. Så här gör man inte. Du har uppträtt med mycket
dåligt omdöme i detta.

Om du, Christer, ville få bruksytorna kontrollmätta, vore det
till mig du skulle gå. Att mäta ytor var en av uppgifterna jag
blev anställd för, som plusjobbare ( 10/10 2006 ). Jag har dels
linjal i olika skalor. Och digitalt mätrustning ( Speedy Calc )
kopplad till Excel-ark ). Det är min uppgift, inte Gail Bengtssons.

Varför du gav Gail Bengtsson uppgiften vet du bäst själv.
Jag behöver inte fråga dig om det.

Reaktionerna runt om i kommunen på Rolf Lundbergs avgång,
ovannämnda kritik, tilltaget mot Gail Bengtsson samt personalens
upprörda reaktioner är starka och måste kunnas bearbetas på
ett förnuftigt sätt på kommunkontoret. Personalkonferens med
regelbunden uppföljning är en konstruktiv, modern och
demokratisk lösning.

Detta får vara en uppmaning till alla er som är tillsvidare-
anställda. Själv slutar jag om några månader.

Med min hälsning till alla

Yngve Holmqvist
Plusjobbare
Tekniska kontoret


Efter detta brev blir adressaternas reaktion tystnad. Bun-chefen Göran Olsson som hade varit min kollega under utredning av flyktingmottagning, talade inte längre med mig. Idag har den tystnaden varat i ett halvår. Dock kontaktade två personer mig. Den ene var Anders Ottosson, kommunens chefsekonom ( och vice kommundirektör ). Han kom in till mig kort efteråt och berättade att han tyckte att min skrivelse var bra. Han sade att han länge varit kritisk till Christer Thomassons uppträdande. Denne skadar kommunen med sina ideliga övertramp. Thomasson måste bort, menade han. Den andra personen som dök upp var Christer Thomasson. Han ville förklara saken. Och ljög för mig. Se artikeln: Christer Thomassons tilltag mot Gail Bengtsson.

Men Ulrika Thulin, däremot, lade på locket. Den goda kontakt hon och jag hade haft under flyktingutredningens dagar, var nu förbi. Thulin behandlade mig numera som luft. Rolf Lundberg behandlade mig som luft. Jag hade ju kritiserat ett tilltag mot en anställd som hade kritiserat Lundberg. En annan person som slutade prata med mig var, som ovan sagts, Bun-chefen Göran Olsson. Han hade sin lojalitet mot Lundberg. Hur som helst, i denna, trista, instängda och unkna motsättning mellan två grupper av chefer stod jag nu, en betald praktikant med ett utredningsuppdrag. Inga besked gavs mig från någon. Varken från politiker eller tjänstemän.

I början av maj månad 2008 beslöt jag mig för att försöka rensa luften med Ulrika Thulin. Jag skickade ett mail till henne:

5/ 5-08:

Hej Ulrika

Kan vi träffas och prata. Jag har frågor om några saker.

Jag kan fr o m onsdag 7 maj.

Tacksam för svar.

Yngve H


Ulrika Thulin svarade så här:


>>> Ulrika Thulin 05/05/08 2:42 >>>
Hej! Om vad?

/Ulrika

Jag svarade:


Hej Ulrika Om flyktingmottagning och annat.
Jag är glad för en stund hos dig.

Yngve


Därefter upphör kontakten. Efter sin halvkvävda, misstänksamma fråga " Om vad ?" svarar inte Ulrika Thulin längre. Hon kommer och går som vanligt på kommunkontoret. Men söker inte upp mig på mitt rum för att prata. Vad jag hade velat höra om är situationen med den blivande flyktingmottagningen. Om arbetet med att söka en ny kommundirektör. Få veta lite nytt kring det vi har jobbat med tillsammans. Lite vänligt samtal. Flera månader hade ju gått.