Under 2007 kom frågan om flyktingmottagning upp i kommunen. Ulrika Thulin (s), kommunstyrelsens ordförande ville ha en sådan. Ekonomichefen Anders Ottosson och socialchefen May-Britt Strålfors var starkt emot en flyktingmottagning. Anders Ottosson av skälet att han inte tycker om utlänningar i Perstorp. Han tycker att de är en ekonomisk belastning. De kan bosätta sig någon annanstans. May-Britt Strålfors av skälet att hon då måste lämna av en del av sin verksamhet till en separat mottagning av flyktingar.
De båda var alltså emot. Och de ville få göra utredningen om flyktingmottagning. Ulrika Thulin förstod att detta skulle innebära en mer eller mindre negativ framställning av frågan. Därför vände sig Ulrika Thulin och kommunchefen Rolf Lundberg till mig, med frågan om jag ville göra utredningsarbetet. De visste båda att jag var journalist och van skrivare. Jag sade ja till uppdraget.
Göran Olsson, skolchef, blev min formelle kollega. Det stora arbetet var det jag som gjorde: sökande efter fakta, intervjuer samt skrivande av texten. Utarbetandet av fyra utredningstexter tog mig en månad att göra. Med kommunledningens fulla godkännande.
Både Anders Ottosson och May-Britt Strålfors var nu sura över att de inte fick uppdraget. Detta hade de inte riktigt tänkt sig. Att istället en annan person fick jobbet. May-Britt Strålfors valde nu att sätta sig på tvären på alla tänkbara sätt. Läs mer om detta i text 13. Inför min intervju höll hon sig undan, lekte kurragömma via kommunens interna epost Group Wise. Bad mig aldrig om ursäkt för detta. Det var tydligen fullt i sin ordning att en förvaltningschef skulle uppträda så här i ett tjänsteärende mot en kollega.
Jag gick till Anders Ottosson och begärde hjälp med Strålfors. Jag behövde ju hennes uppgifter om Perstorps aktuella flyktingmottagande. Ottosson svarade undvikande att han ingenting kunde göra. I praktiken förhöll han sig passiv, samarbetade med och skyddade på detta sätt May-Britt Strålfors. Och kommunstyrelsen, den hade inget att invända heller... Varken Ulrika Thulin eller Rolf Lundberg. Vilka jag hade informerat om situationen. Läs mer om detta i text 9.
Ottosson och Strålfors gick bakom ryggen på mig i ett tjänsteärende - och låtsades som ingenting. Och med dem, Ulrika Thulin och Rolf Lundberg. Inga ytterligare åtgärder från deras sida.
Vad borde ha gjorts ?
Kommunens respektive förvaltningschefer har full handlingsfrihet. Dock har Rolf Lundberg som kommunchef ett samordnande ansvar. Här hade det nu hängt upp sig i en utredning som han själv hade beställt, tillsammans med politiska kollegan Ulrika Thulin. Rolf Lundberg borde omedelbart ha kallat May-Britt Strålfors och mig till ett möte för att reda ut saken. Om Strålfors ändå hade fortsatt med att trotsa utredningens gång, hade ett större möte blivit nödvändigt. I enlighet med regler om god förvaltning. Lämpligen då med Strålfors, Anders Ottosson, Göran Olsson, Ulrika Thulin, honom själv och mig.
När jag sökte hjälp hos Rolf Lundberg i saken, föreslog jag ett möte för att raskt reda ut det hela. Rolf Lundberg svarade inte. Han teg. Och gjorde heller ingenting åt något möte. Och därefter, tystnad.
